Fallbeskrivning
Familjearbete med pojke 16 år som varit hemma från skolan en längre tid...
Efter ett stort antal misslyckanden med att komma iväg till skolan, blev det bestämt att Calle skulle göra ett försök på en praktikplats för att bryta sitt hemmasittande. På arbetsplatsen visade det sig att Calles sätt att skapa kontakter inte fungerade. Han blev alltmer osäker på vad han skulle göra och han började känna sig uppgiven. Han försov sig oftare och fick mindre och mindre lust att gå till sin praktik.
Calle och hans mamma funderade kring lösningar och ville att han skulle bli erbjuden ett mindre kvalificerat arbete. Kravet på att behöva prestera på praktikplatsen var problemet och gjorde att stressen blev för stor, trodde mamman. Vid denna tid hade Svalnäs mobila team haft kontakt med Calle och hans familj under en längre tid och vi hade en trygg, tillitsfull relation. Tack vare relationen kunde vi utmana mammans bild av ”problemet” och föreslog istället att vi skulle jobba tillsammans med Calle på arbetsplatsen under en vecka - för att bättre förstå vad som stressade honom. Att arbeta ihop på praktikplatsen möjliggjorde ett naturligt samtal med frågor, reflektioner och svar.
Vi satt sida vid sida, och vid ett tillfälle frågade Calle; - ”Vad gör du när du inte vet vad du ska göra?”. Detta visade sig vara den stora ”stressen” som pojken känt, Att känna sig dum och liten när han inte visste vad han skulle göra, eller ta vägen, när han var klar med en arbetsuppgift. När vi tillsammans förstått vad som stressade Calle, kunde vi tillsammans arbeta fram en modell med olika strategier han kunde använda vid sådana tillfällen.
Arbetet tillsammans på praktikplatsen möjliggjorde ett konkret förankrat samtal som ledde fram till en fungerande praktik. Calle och hans familj lyckades därmed vända ett blivande misslyckande till en framgång. Praktikplatsen hjälpte Calle att över tid hitta tillbaka till struktur, dygnsrytm och mindre fokus på dataspel. Med dessa återvunna förmågor kunde Calle så småningom gå tillbaka till skolan och bryta sin isolering i hemmet.
Efter ett stort antal misslyckanden med att komma iväg till skolan, blev det bestämt att Calle skulle göra ett försök på en praktikplats för att bryta sitt hemmasittande. På arbetsplatsen visade det sig att Calles sätt att skapa kontakter inte fungerade. Han blev alltmer osäker på vad han skulle göra och han började känna sig uppgiven. Han försov sig oftare och fick mindre och mindre lust att gå till sin praktik.
Calle och hans mamma funderade kring lösningar och ville att han skulle bli erbjuden ett mindre kvalificerat arbete. Kravet på att behöva prestera på praktikplatsen var problemet och gjorde att stressen blev för stor, trodde mamman. Vid denna tid hade Svalnäs mobila team haft kontakt med Calle och hans familj under en längre tid och vi hade en trygg, tillitsfull relation. Tack vare relationen kunde vi utmana mammans bild av ”problemet” och föreslog istället att vi skulle jobba tillsammans med Calle på arbetsplatsen under en vecka - för att bättre förstå vad som stressade honom. Att arbeta ihop på praktikplatsen möjliggjorde ett naturligt samtal med frågor, reflektioner och svar.
Vi satt sida vid sida, och vid ett tillfälle frågade Calle; - ”Vad gör du när du inte vet vad du ska göra?”. Detta visade sig vara den stora ”stressen” som pojken känt, Att känna sig dum och liten när han inte visste vad han skulle göra, eller ta vägen, när han var klar med en arbetsuppgift. När vi tillsammans förstått vad som stressade Calle, kunde vi tillsammans arbeta fram en modell med olika strategier han kunde använda vid sådana tillfällen.
Arbetet tillsammans på praktikplatsen möjliggjorde ett konkret förankrat samtal som ledde fram till en fungerande praktik. Calle och hans familj lyckades därmed vända ett blivande misslyckande till en framgång. Praktikplatsen hjälpte Calle att över tid hitta tillbaka till struktur, dygnsrytm och mindre fokus på dataspel. Med dessa återvunna förmågor kunde Calle så småningom gå tillbaka till skolan och bryta sin isolering i hemmet.
